Texelfår har en ganska grov ull. Därför bryr vi oss inte om att sälja den, och jag som inte är speciellt duktig med garn och stickor har heller inte brytt mig om att ta hand om den på det viset. Men i mina köksland gör den nytta! Det vita täcket skyddar plantorna under kalla vårnätter, håller tillbaka ogräset, och håller kvar fukten i jorden. Ullen som sådan innehåller ämnen som gödslar jorden, förutom de gödselrester som redan finns. Svärmor klipper fåren med sax. Hon tar god tid på sig, och de står där så lugnt och fint och halvsover medan hon jobbar. Vad gör jag då undertiden? Ja, jag håller fortfarande på och lär mig. Det är en liten konst det där. Främsta utmaningen är att träna upp ryggmusklerna, för man får ruskigt ont i ryggen av att stå böjd över ett får. Nästa utmaning är att lämna ifrån sig ett slätt och välfrisserat får när man är klar. Det har jag inte lyckats med än.

 

Det kött som vi ska äta själva slaktar vi här hemma på gården. Eftersom vi är blödiga av naturen sker slakten under mycket lugna och ordnade former, med så lite stressfaktorer för djuren som möjligt. Vi anlitar en proffessionell slaktare som kommer hit, och jag studerar med stora ögon för att lära mig även detta hantverk. Ett får blir till nytta och glädje för många individer. Köttet och inälvorna är bra mat och kan användas i den vardagliga matlagningen istället för annat kött. Tarmarna sköljs ur ordentligt och används till korvskinn. Får är ganska feta och det blir mycket ister. Det används till att göra fågelmat, tvål, och leverpastej. De mjuka skinnen garvas och används i soffan under kalla vinterkvällar. Det som tillsist blir kvar av fåret kokas i en stor kokgryta utomhus till hund- och kattmat, och naturligtvis får Mickel Räv en smakbit också.

 

 

Skinn som garvas professionellt, garvas med trevärt krom. Det är billigt och gör att skinnet blir mjukt och tvättbart. Allt krom är giftigt, sexvärt krom är cancerogent, men trevärt krom hör ändå till livsnödvändigheterna för människor och däggdjur. Dock i betydligt mindre mängder än vad som används industriellt. Jag garvar mina skinn i alunbad, och de skinnen går inte att tvätta, utan då måste man garva dem på nytt. De tvättas först med vanligt schampo eller med såpa, sköljs, skrapas, garvas, torkas och sedan mjukas de upp genom att jag gnuggar skinnsidan med baksidan av en tesked, det är inte så jobbigt som det låter. Sedan sträcker jag det, på längden och på tvären, genom att dra det runt en påle och tillsist fettar jag in det med en blandning av ägg och såpa. Nej, de doftar inte ruttet ägg när de har torkat. Man kan välja att klippa ullen kort innan man börjar hantera det. Det är en smakfråga.